dude, jag är typ världens tråkigaste människa. Alla andra bara "freedagsmys/feelis/yay!" och jag bara "jobb. sen hem ensam å kolla Grey's anatomy". Jag kunde ju iaf sy halarmärken i hopp om att bli mer intressant och social. Detta med jobb och skola stressar mig. Jävla kursuppgifter och tenter. Tack gode Gud att det är över om 2 veckor. Kanske jag kan skaffa mig ett liv då? Mittiallt.
Jag har iallafall varit och hälsat på mina favoritungar idag. Det är ju alltid något. Lillpinglan fixade mitt hår och satte en krona på mitt huvud och sa att jag var en prinsessa. Sen ville hon att jag skulle lägga på mig hennes sessa-klänning. Hon skrev även ett brev där det muka står att jag alltid får låna hennes sessa-klänning med tillhörande krona när jag vill. Lillkillen blev glad över mitt besök och tyckte att jag hade fin Grillimeisteri-jobbtröja. Han ansåg även att jag liknade en hund. Sedan kollade han Madicken.
Jag är på G med så mycket, men står hela tiden och velar på dendär jävla gränsen. Tänk dig ett huvud fullt med idéer och saker du vill göra, som slutar med att du sitter och läser bloggar ensam i en lägenhet. Jag har verkligen ingen självdisciplin. Kolla lägenhet. Säga upp lägenhet. Kanske bli lite snyggare till sommaren. Färga håret. Festa. Göra skoluppgifter. Göra skoluppgifter. Göra skoluppgifter. och vad gör jag? Läser bloggar. Jobbar.
Min pojkvän bailar. Jag äter honungsmelon. kul typ.
Det är fruktansvärt länge sen jag sist bloggade. Jag vet inte om det beror på att jag varit en upptagen kvinna eller på motivationsbrist. Det enda jag vet är att ibland kliar det i mina fingrar av bloggbrist. ...och när både mormor och pojkvän funderar på varför jag slutade, funderar jag på att börja igen. Det håller väl i sig ett blogginlägg, as usual.
However. Pojkvännen är i Wien över helgen och kommer hem imorgon. Jag saknar honom helt otroligt mycket, men det är väl bara en positiv sak. Om två veckor har vi varit tillsammans i 1 år. Tiden har gått så fruktansvärt fort, vart försvann den egentligen? Det känns som att det var i förra veckan som vi var på Fontana under vappen och var smått kärleksberusade.
Läste mina blogginlägg från ett år tillbaka och skrattade för mig själv. Gud vad jag har varit bitter på kärlek många gånger. Så många gånger som jag argt konstaterat att jag nog lämnar (och VILL lämna) ensam, för att några blogginlägg senare vänta på kärleken än en gång. Det är bara att se på min sidospalt.. "Väntar på kärleken och är obehejligt envis.". Well there's no need to wait anymore.
Jag skulle vilja gå tillbaka i tiden och trösta den tjej som kände sig ensam. Förklara för henne att hon inte behöver känna nån stress, att allt kommer att bli okej. Att inte söka så intensivt efte den kärlek som hon vill ha, för en dag så kommer den helt oplanerat stå vid hennes sida och fråga "Onko tämä tuoli vapaana".
Det är något med Jakobstad som får mig att få förunderligt bra. Att åka hem några dagar är ungefär som att åka på rehab - staden är så besynnerligt tyst jämfört med Vasa. De gånger jag är hemma rör jag mig nästan aldrig utanför hemmet, ifall det händer beror det på stadsbesök med någon av familjemedlemmarna. I like it.
Hade en perfekt dag igår. Började dagen med lunch på Saigon tillsammans med mor och hennes arbetskompis. Fortsatte sedan via Aktia och apoteket (fick tummen ur röven och hämtade äntligen ut mina rätta astmamediciner) innan jag hämtade min syster från Neste. For hem och kollade Liar Liar innan vi blev snåla på Mcflurry och for körande efter glass till K18-Mäcken. For hem igen och kollade på Lejonkungen med systrarna innan jag hade tid till Lotta, min fotbehandlartant. Efteråt fastnade jag en timme i Lindex innan jag efter lång tid for på kaffe till Hanna och hennes nya lägenhet. Lite mer intensiv dag än vanligt, men jeez vad skönt avslut på ett helt bra jullov.
Nu ska jag till jobbet (som egentligen är mitt ex-jobb) och dricka kaffe, så får man se vad som händer ikväll. Ollis lockar lite.
Det är liksom en grej med min pojkvän. Han brukar ha som vana att driva med idén om att ha en kväll då vi på tumanhand dricker vin, äter crackers och ost å sånt. Inte för någon annan orsak än att det liksom är lite "fint" vuxenumgänge. Lite av ett elit-par. Kan vara svårt att fatta humorn bakom ifall man inte är en av oss. (Skulle ni se honom improvisera som snoffsig elit-samhällsmänniska skulle ni förstå) Hursomhaver så brukar jag snörpa med munnen, skratta lite, men endå anse att de sko va trevligt.
Igår hade jag mitt sista "vikariat"-skift vid Pancho Villa, which is sad, men however. Pojkvännen möter mig när jag slutar, och när vi kommer upp till lägenheten visar han kylskåpet på samma gång han försöker hålla sig för skratt. Vitvin, vindruvor, brieost.. you name it. Sen kolla vi hans favoritfilm å va fina och vuxna, så gott det nu än gick.
Jag blir bara så ledsen... TEEER VILL PIII ÖÖ HEEERÅÅÅÅ, AI AM TÄTT WANN TÄTT.... = Guldbiljett. En rytm som inte längre ens är en rytm = Guldbiljett. 5 tonartsbyten under samma sång = Guldbiljett. Sjunger falskt men "har en speciell röst" = Guldbiljett.
Ja, jag var själv med förra året i T:fors, jag slapp inte ens fram till de officiella domarna. Jag är inte bitter för det, för de sågade inte mig och min röst. Jag är även själv medveten om att inte min röst är färdig på något sätt. Men när de skickar vidare folk som får ens öron att blöda, DÅ känner jag mig bitter.
åså jäkla Jone Nikula: "niiku kunnon ateisti niin en koskaan aatellu että päästäsin uskovainen ihminen mukaan tällaiseen kisaan". Väldigt professionellt! Gaahhh.
Annars är jag hemma och hälsar på familjen. Skolan börjar på nytt på tisdag. Bra så.
Jag har hållit ett nyårslöfte i hela mitt liv. Det var den gången då jag lovade mig själv att testa på livet som vegan i en vecka. Det var något av det tråkigaste jag någonsin utsatt mig själv för. Då är frågan ifall man bör lova bort några löften i år... Jag menar, faktum är att jag inte har varit så bra på att hålla dem förr.
Men ifall, IFALL, jag skulle komma upp med några nyårslöften, så skulle det vara dessa:
Satsa mera tid på musiken. Jag vill skriva och komponera egen musik, ta mall av de förebilder jag har och spendera mera tid nere i ÅA:s pianoutrymmen.
Gå på fler föreläsningar (och kanske också printa ut föreläsningsunderlag i förväg, men nu ska int vi ta i så att vi spricker). Märkte i slutet av året att det kanske skulle ha lönat sig, vissa tenter är inte speciellt roliga att plugga till när du inte följt med alls och istället bara pratar skit, sover eller skolkar.
Här minns jag att jag hade tänkt ut ett löfte, men inte vad. That sucks.
Sen har vi ju högen med löften som vi alla lovar, år efter år, men som alltid bryts:
Träna mera.
Gå ner i vikt.
Sluta röka.
Börja läsa på tenter åtm. 2 veckor på förhand.
.......................................................... som sagt, till för att brytas. Det betyder ju förstås inte att man inte kan försöka.
2011 förde med sig en del jobbigt, men desto mer roliga saker. 2012 får jag inleda med min underbara pojkvän och med en nyfunnen trygghet. Inte så pjåkigt :)
mitt senaste inlägg uppenbarade sig på bloggen i augusti. Har hållit en ganska lång bloggpaus under inledandet av studierna, men efter uppmuntran från mommo fundera jag på att ta upp bloggandet på nytt. Kanske.
Julen har spenderats hemma och vid mommos i vanlig ordning. Julmaten är uppäten och vi kämpar ännu hårt med konfekten. Annars har jag inte gjort mycket alls, mest spenderat tid med familjen, musiken och böckerna. Småningom är det dags att återgå till vardagen, och ja, jag borde vara redo. Kollade upp våra kurser på TimeEdit och tror att jag kommer att trivas med nästa termin.
Annars har jag sprungit omkring i mina pistols på en åker och fotograferats av min syster. Sådär normalt.
Ja ba "tiitteee ska vi!" å sötsuddsara ba fnissar
And yes, i colored my hair again. Bilderna har så hög kontrast att det inte syns hur rött det är, men I kinda look like a plommon. Bra så! Nu å byt om och sen på träff å föödo me tjejerna till Sesam <3
hejdå, säger jag med besvärat ansiktsuttryck, lejonhår och nyinköpta pants-som-knappt-går-över-arslet-men-som-i-slutändan (höhö)-sitter-som smäck. Marilyn hälsar också.
Tar mitt pick och pack och bränner iväg mot jobbet. Därifrån fortsätter jag senare mot Jeppis och mami&papi. Pojkvännen är på guys' weekend i Åbo, så jag passar på och far hem å spenderar kvalitetstid.
När jag under hösten 2009 bodde i USA hände något fruktansvärt. Jag visste inte om något innan jag såg folk skriva "RIP Daniel" på sina Facebook-statusar. När jag sen fick reda på att en bekant till mig hade kört av vägen och dött så kändes allt väldigt tomt... Jag kände inte honom speciellt bra, jag tänker inte låtsas och säga att han ens var en bra kompis till mig. Men jag kände honom och vi hade samma umgängeskrets, och det var tillräckligt. Att se hur döden påverkar folk i min närhet och att själv sitta på andra sidan Atlanten utan en möjlighet att göra någonting alls - det var väldigt, väldigt ledsamt. "Angels on the moon" spelades på Daniels begravning.
Jag vet inte varför jag blir på så arma bra humör av denna sång, men den får mig att känna mig lycklig. Hon är en av mina favoritartister, Jennifer Lopez, och väldigt duktig. Hennes nysläppta skiva är fruktansvärt bra.
Idag vaknade jag äntligen tidigt, jag fattar inte vad som är så svårt med att få röven ur sängen om mårnarna. For och dreglade på kläder vid H&M med bästis, åt glass och handla mat. Kom hem och fick ÄNTLIGEN min garderob uppstädad, började bli på tiden med tanke på att vi får nycklarna till vår nya lägenhet (!!!1!1!) på fredag. Sen trippade jag runt i skyhöga klackar och fina klänningar en stund innan jobbet.
Har precis tittat film, fått lite massage och druckit en Corona. Livet är inte så tokigt ändå.
Förlåt nu Peter Nilsson, men din låt suger. Kissies låt låter bra i jämförelse med denna. "Han har skrivit den själv, HELT SJÄLV!!" - jamen vadå, två, 3 meningslösa meningar? Nej tvi vale, dog lite när jag hittade den i min systers Spotify-lista.
Nu drar jag ut och hänger med mina pojkar efter en skön middag på Amarillo på bästis. Hoppas ni har en fin dag!
Jag kan inte säga att denhär låten är min favorit through all time, men för tillfället. Den får mig att må bra, skratta, längta och dansa. Kärleken pendlar just nu ganska mycket mellan Vasa och Helsingfors, och det får väl kanske låten att passa ännu bättre in... Det är min feel good-låt, hursomhelst. :)
day 01 - your favorite song day 02 - your least favorite song day 03 - a song that makes you happy day 04 - a song that makes you sad day 05 - a song that reminds you of someone day 06 - a song that reminds you of somewhere day 07 - a song that reminds you of a certain event day 08 - a song that you know all the words to day 09 - a song that you can dance to day 10 - a song that makes you fall asleep day 11 - a song from your favorite band day 12 - a song from a band you hate day 13 - a song that is a guilty pleasure day 14 - a song that no one would expect you to love day 15 - a song that describes you day 16 - a song that you used to love but now hate day 17 - a song that you hear often on the radio day 18 - a song that you wish you heard on the radio day 19 - a song from your favorite album day 20 - a song that you listen to when you’re angry day 21 - a song that you listen to when you’re happy day 22 - a song that you listen to when you’re sad day 23 - a song that you want to play at your wedding day 24 - a song that you want to play at your funeral day 25 - a song that makes you laugh day 26 - a song that you can play on an instrument day 27 - a song that you wish you could play day 28 - a song that makes you feel guilty day 29 - a song from your childhood day 30 - your favorite song at this time last year
Jag mår så bra! Jag antar att ni småningom blir jäkligt trötta på att höra om detta, men jag vet inte vad jag annat kan säga. Idag vaknade jag tidigt för att träffa Carro-kompis i stan. Vi satt på torget och åt vietnamesmat och pratade trevliga saker. Efteråt kom bästis till stan och vi for till Röda Korset för att ge blod. Trevliga sköterskor hade vi som pickade oss, Jessi spillde saft på sig i vanlig ordning och vi fick kaffe och glass. Slutet gott allting gott!
Efteråt satt jag vid tågstationen och väntade på en mycket fin människa som kom med ett av VR:s lazy-ass tåg. Vi smyg-hanihandade och åt mat vid Waynes. Jessica dyker upp och byter av honom och mitt shoppinghead gone wild. Tack gode Gud så hann jag stoppa det, och kom därmed hem med endast en fin, blommig reatopp.
Nu har jag varit på tillräckligt bra humör för att diska, och börjar småningom inställa mitt huvud på en awesome Olliskväll med de bästa. Är jag duktig så tvättar jag handdukar sålänge jag tar en powernap, men det visar sig.
...saaa jag annars att det är endast 3 dagar tills jag, bästis och världens bästa familjer åker till Rhodos? HAH!
En annan Ollis-kväll i April, här var jag nog inte så glad. MEEEEN....
HUVUDSAKEN ÄR VÄL ATT JAG ÄR TAGGAD, GLAD OCH BUSIG IDAG!
DAMN YOU NELLY.COM och DAMN YOU CIMON LUNDBERGS KVINNLIGA BEKANTAS BLOGG DÄR JAG FANN DESSA SKOR. Jag har med hela mitt hjärta försökt stå emot alla sorters skor med denna sortens träklack, men banne mig ifall jag ändå inte klickade hem ett par för att iaf prova... typ. och what's up med färgen? HUR fulsnygg e väl inte den?
och hej klacken ligger på 14 cm och skon ser ändå syndigt bekväm ut. kill mi nau
Min blogg handlade främst om mitt liv som au pair i New York. Det ni nu läser är tiden efteråt.. Anpassningen till Finland, nytt jobb och nya äventyr. Jag är kanske inte världens mest spännande människa, men jag är jäkligt duktig på att röra om i grytan runt om mig. Har inte allt på klart, och tar därför reda på. Väntar på kärleken och är obehejligt envis. Sen så tycker jag ju om musik och texter i alla dess slag också. Im worth a try.
xoxo Cindy
