tröööööittt...

Seriöst, mitt rum e svinkallt. Ja har säkert tappa 4 av mina tår i strumpona redan, men ja fryser fö myki fö ti ha märkt av de. De typ -7 på utsidan å jag dör sakta men säkert. huvva. :(

Ihelgen ska ja ti Emmis, mina värdföräldrar ska ti Puerto Rico på nå bröllop, å Simone ska ti nå av deras kompisar å sova över. Nice ti slipp från Sayville the place to be ett tag. Nykaabi #2.

Ja hatar att köp presenter åt karar btw. Min far e nästa offer, å som vanlit har ja ingen aning va ja ska köp. Ja e glad över att int ha en pojkvän, för han sko no dump mig på en gång p.g.a. mina jättepåhittiga presenter, i stil med strumpor å ett sveitto kort.

Nu ska ja på gymmä. Ska drick 3 liter kaffi före så ja orkar spring, hähäh. Beachsäsongen blir no som ett skämt ändå, men man kan ju fösök iaf. Här får ni lite läckra bilder på mig & mina syskon från den arma barndomen:


hähä. på denhär bilden hett ja no ännu zity_zindy på lunar :DD fint me sveitto emo-hockeypannlugg <3


Mitt favorithår genom tiderna :') ja fatta faktiskt int att ja såg ut som en skata. Sara va söt iaf.


När håret hadd lugna ner sig å jag hadd växt till mig lite.


janå, what can I say? 1 step forward 2 steps back :D

 
2 bilder med 2 år emellan. Ja lärd mig ti smink mig å fix håre. å ta snyggare ego-bilder. haha


haha snyggast va vi, mina systrar va sötast. Jag va konfirmand å grät en skvätt över mitt fula hår.

Jag älskar min församling. Mer än anything i denhär stan. Ni sko måst kom hit å träffa allihopa, uppleva stämningen av att vara en enda stor familj. Den e otrolig. Services & fellowship, sättet som alla bryr sig på. Ja trodd int de sko vara möjligt att nångång hitt en såhär bra församling. Don't get me wrong, jag älskar min församling hemma i Vasa också, men den här är verkligen mitt hem. Utan min församling sko ja ha komi hem för läng sen, va så säker.

Ikväll hade vi en Memorial Service, ett par i församlingen hade mist ett tvillingpar, två flickor... Mamman hade fått missfall då hon var gravid i sjätte månaden. De va en jättefin gudstjänst me fellowship å tårta å grejs efteråt. Ja älskar alla människor som jag har träffat vid GCC. Sandra, Lauren, Anna, Tommy, Dan x2, Alyssa, Rose, Ken, Gene, Al, John, Alicia, Barbara, Joe, hela Imperato-familjen, Audrey, Philip & Phyllis, Dana... Bara för att nämna några ur den skara av underbara människor som jag har fått lära känna. Jag e så tacksam.

Prova annars för första gången på zumba idag, skitkul! Nu ska jag gå och sova. Har hovovärk fö fleir. Hejtå.

En bättre dag idag. (som ni ser så är dialekten borta, haha). Beror säkert mycket på vädret. Igår va de värsta spöregnet som New York skådat på länge, idag är det skolsken och helt lagom temp ute! wunderbaar :) Ville egentligen bara gå och lägga mig tillbaka när jag kom hem från bussen, men istället tog jag mig i örat och städade upp rummet tillsammans med Chris Tomlin. Fyllde i lite jobbansökningar och sånt. Har varit så arma stressad över sommarjobb och sånt, men nu har jag ganska så frid med det. Jag gör vad jag kan genom att fylla i och skicka in, och sen får jag lita på att Gud sköter resten.

Nu ska jag ta och packa ihop min dator och lite ackordpapper och grejer och ta mig till biblioteket och kyrkan.. Ska och öva lite på några nya Chris Tomlin-låtar som vi ska köra på onsdag, och sen måst jag skriva färdigt mina credit-papers.. Btw, om ni vill läsa en ultra-extremt-jättebra bok om lovsång ska ni försöka få tag på "i can only IMAGINE", skriven av MercyMe & Jeff Kinley. Superbra undervisning, jag blir heilt till me i byxona. :D "worship begins on the inside and is an overflow of the heart"

You are my supply, my breath of life
still more awesome than i know
You are my reward, worth living for,
still more awesome than I know

And all of you is more than enough for all of me
For every thirst and every need
You satisfy me with your love
and all i have in You is more than enough

 
 

nee nu ere fäädit. ti gangor som ja har riktit leidon så skriver ja på dialekt, he har händ se förr å he händer igen. Ti som int föstar får fösök lusk ut e på anat sätt.

He börja imåris. Ja kom neir fö ti äta måronmål me simone, å förstås så stiger karn i husi upp på sama gang, fö eftersom ja e au pair e ja fö inkompetent fö ti kona rost ett brö eismend. Tå ja kom tibaks hid från Finland så too ja mee me två påsar me rågbrö, å he va he brö som ja slängd in i toastern åt me sjölv nu å. Ha komber neir, skådar på brö mett å seir skämtsamt (a.k.a. ha seir e på ett toki sätt att man int "ska kon ta illa upp", fö ha "skämtar ju ba") "Oh, so our american white bread is not good enough for you?" va sko ja svara tå? Jo men absolut, ja älskar hede bröö som e sötari än bulla å som får ein ti sambäl på se 6 kilo per viko. Nå ja sa "eh no, hehe". så såg an riktit SUR ut, som att ja sko ha förolämpa an djupt typ. ja ba, jaha?

Nå så tå ja sko äta lunch så plocka ja fram na pasta-leftovers å grönsaker. Så tå ja haldär på å värmer upp grönsakren så komber an tid: "are u seriously gonna eat vegetables for lunch?" Jag fatta int na å bara "jaa, hoså?" han bara: "NÅ INT KAN MAN ITA GRÖNSAKRE TI LUNCH, HE ÄTER MAN BARA TI MIDDAG!" ja trodd ja sko få fejli, va tänker an mee heilt seriöst? 1. he rör väl int han va ja itär. 2. int. grönsaker. ti. lunch. eh?

Åså he som fick me ti heilt go wild va under middan. Vi åt spaghetti me korv. Jag tyckt he int smaka åv na alls, så ja hämta ketchup. Ja meinar, ti flesta itär väl spaghetti me ketchup om he finns möjliheit till e? Nå så komber han tå å tar flaskon från me å bara: "You can't eat spaghetti with ketchup, if you're putting even a little bit of that on the spaghetti you're insulting me deeply". ja trodd ja sko ga i taki. Ja to tibaks flaskon å bara "men halå, he int tu som böv ita e". Han ba "WHY ARE YOU INSULTING MY COOKING?" He vart så patetiskt att ja nästan börja skratt. Cooking? Kok upp vattni å lägg i spaghetti? Janå, he ju no he svårast å mest inveckla recepti du hittar i kokbotchin. För att int förolämp han nu tå så to ja me sjölv i öra å åt e utan he tå. Så komber han tå, mitt under middan: "the only people that eat spaghetti with ketchup are real morons, usually their Irish too. In this case Finnish, hehehe". Ja bara janå nu e ja ett irländskt dumhovo.

Ja meinar, ok att ja ska respekter teiras matkultur, men he innebär å att di ska respekter miin. Å ja veit att han int jär allt sånde för att ha tycker he feil, han jär e för ti irriter skitin ur me.

Å komber e na moraltanter nu å ska påpek att "kanski du int ska skriv skit om din värdpappa på din blogg" så kan ja meddel att ha veit no precis va ja tycker om an. He int nating som ja har skriva som ja int sko kon säg(/har sagt) an rakt i ansikte så he så.

He feil åv me ti äta ketchup me spaghetti, men he okej för han ti kall me ti moron. hm, låter RIKTIT vettit! tvi vale


det enda rätta.

rewe. nu slog hemlängtan till. int en såndär hysterisk lås-in-mig-på-mitt-rum-persiennerna-fast-och-gråt-i-3-dagar-hemlängtan som jag hade i höstas, utan en såndär molande längtan inne i mig där ja känner hur allt det jag älskar hemifrån trycker på och vill få mig att tvinga alla mänskor jag tycker om att komma hit och vara med mig.

Julia Lytz, känn dig träffad, du utlöste detta. Jag titta på ett kort youtubeklipp från en av lovsångsövningarna med mitt f.d. lovsångsteam (el ja, iaf hälften av dem), och då va de som att bli smätta rakt i ansikte. Ja vill spela med er, skratt med er, misslyckas och lyckas med er. Jag saknar er. myki.

Sen börja ja tänk på allt annat jag saknar. och insåg att jag nog kanske inte vill spendera nästa år i Nyland. Helsthelsthelst i Vasa. om det så innebär att jag måste ta värsta skitjobbet jag hittar. (a.k.a. telefonförsäljare vid Mediapex. remember that? jag var awesome, anyway) Jag vill ha min församling. MIN bil. MIN familj. MIN stad.

NYC e nice, men idag kan den stan gå och gömma sig. Vasa is the shit, and it's you people who make it so good. puss

Dagen har varit en allmän skitdag där inget funkar, jag är sängbunden halva dagen p.g.a. att magen håller på och bråtar sig ut genom naveln, mina ögonfransar vill int lyd över huvudtaget samt har av nån orsak minskat me 1/3, och min hudfärg plötsligt har blekna så att min foundation orsakar en look som ser ut som att nån har skitit mig i ansiktet.

Av nån orsak så är Simone en av de enda mänskorna här som jag helt kan vara mig själv med. Hon har samma sorts humor som mig, och även om hon ibland kan vara så brat-ig att jag vill häng henne i hennes skolväska i ett träd så får hon mig på nåt sätt på så arma bra humör. Enda som förstör är hennes far som tycker att vi e för högljudda och att det skulle vara bäst om vi bara kunde försvinna. Gubben borde ta in på åldringshem i förtid, så att han kunde få den lugn och ro han behöver. Ska han skaffa en till unge när han är 42 år gammal så tycker jag faktiskt att han får ta konsekvenserna av att ha en vild 9-åring. Mig själv försvarar jag int.

Religionstudies, lacrosse och sen onsdagsmöte. Hoppas att det blir bra iaf.

Jag blir så jättejätteglad åt alla era kommentarer. bara så ni vet. it makes my day, over and over again.

Jag har märkt att min blogg har blivi lite av en "hej-idagharjaggjortdähär-hejdå"-blogg, och det tycker jag är lite jobbigt. Jag vill kunna blogga som jag bloggade för två år sen, men hey, who can blame me. Tid förändrar folk. antar jag. och nu är jag inne i en period när min blogg är.. eh, tråkig.

P.g.a. att jag int har utövat pilates sen före jul tänkt ja dö på dagens träning. Jag låg och flåsa som en ledsen säl i en onatulig position och fatta int va som e fel. Skitjobbigt. De e nog bara att ta nya tag. Beachsäsongen 2010 kommer att vara som ett skämt.

Mina dagar bara rullar fortare och fortare. Läste ett gammalt blogginlägg där jag precis hade fått min värdfamilj vald, och det kändes som igår. Och nu har jag mindre än 5 månader kvar. Hur knäppt är inte det? Har ju inte hunnit med hälften av vad jag skulle ha velat göra ännu heller.

Sen är jag ju lite rädd för hur framtiden ser ut också. Jag hatar att den ska vara så oviss. Jag klarar inte av att inte veta vad som kommer att hända. Men sen så kan jag ju inte göra så mycket annat heller än att lägga det i händerna på Gud. Jag tror alltid att jag klarar av allt själv, och varje gång failar jag och kommer på för sent vem som egentligen kan ta bäst hand om mina problem. dumma jag.

Hursomhelt, jobba eller 1-årig folkhögskola står det mellan nu. Kan ju inte söka in till nåt universitet i vår eftersom jag inte är hemma i tid för urvalsproven. suck. och jobb är ju banne mig nästan omöjligt att få.

Nu ska jag drömma mig bort med Time Traveler's Wife. Sen blir det en ny dag med nya tag.