Flerspråkighet - reflektion
Föreläsningen diskuterade den frågeställning som just nu är aktuell - detta med två språk under ett tak. D.v.s. att förena svenskspråkiga och finskspråkiga elever i samma undervisning.
Helt ärligt förstår jag inte hur detta skulle gå till, och jag tror inte heller att det skulle fundera på långsikt. Jag är kanske lite överpatriotisk gällande finlandssvenskan, men jag tror att en sammaföring kunde lätt blanda ihop språken och få oss att mista språket, lite i taget. Det går ju kanske att samarbeta på annat sätt? Men via skolan vill jag inte blanda ihop språken (språkbad och samarbete är en annan sak än klassvis), ifall inte någon kommer med en väldigt bra anledning och idé hur detta skall genomföras.
Avstickare 2 - Wasaspexet
Jag var faktiskt med en stund själv i Wasaspexet i år, som pianist i bandet. Tyvärr blev det något missförstånd + att jag märkte att jag inte hade tid för detta, så jag hamnade att lämna bort under 2012. Jag var dock och se på deras Spex under en föreställning i Vasa, och var väldigt road efter besöket.
Spex går ut på att det inte är en vanlig föreställning. Visserligen har de manus och repliker att hålla sig till, men största orsaken till att Spexet blir så roligt är att skådespelarna (och bandet) ska interagera med publiken. Publiken kan t.ex. plötsligt ropa "Baklänges!", "Mera svordomar!" eller "På närpesiska!" och då ska skådespelarna agera efter publikens önskemål. Oftast blir föreställningen en timme längre en planerat bara på grund av detta.
Årets spex handlade om Abraham Lincoln och hans krig och kärleksaffärer. De fick på ett bra sätt fram historien på samma gång som många scener var helt hysteriskt roliga. Det kan ju hända att man tittade på Spexet på ett helt annat sätt när man vet hur manuset fortgår, men jag var iallafall väldigt road och måste erkänna att det krävs en hel del av en skådespelare att improvisera så bra som de som deltog i Spexet. I Spexet får du vara beredd på vilka utmaningar som helst, och ändå måsta knyta ihop dessa med handlingen i manuset. Bra gjort!
Muséer, reflektion kring föreläsning
Detta med muséer är något som nästan alltid får människan intresserad, i någon form. Det finns så många olika typer av muséer, och vi som lärare(/studerande) har möjlighet att utveckla vår undervisning så mycket tack vare dem. Är det så att vi senare som lärare verkligen borde kunna utnyttja dessa möjligheter som oss ges?
Jag har själv varit till Brage friluftsmuseum under förra sommaren när de hade någon typ av barnens dag där. Jag blev inspirerad av det sätt som de lyfte fram den gamla historien bakom byggnaderna så att den var förståelig för barnen. Jag har även många minnen av när jag själv gick i lågstadiet i Jakobstad och vi besökte Westmansmors stuga, Runebergs stuga, Kuddnäs (Tupelius) och det arktiska muséet Nanoq.
Jag har själv varit till Brage friluftsmuseum under förra sommaren när de hade någon typ av barnens dag där. Jag blev inspirerad av det sätt som de lyfte fram den gamla historien bakom byggnaderna så att den var förståelig för barnen. Jag har även många minnen av när jag själv gick i lågstadiet i Jakobstad och vi besökte Westmansmors stuga, Runebergs stuga, Kuddnäs (Tupelius) och det arktiska muséet Nanoq.
Jag tror det är roligt för elever att åka på studiebesök till sådana platser, själv uppskattade jag det alltid som elev. Jag tycker att vi skall ta tillvara på möjligheterna att få samarbeta med skolorna och göra det rill något innehållsrikt och roligt!
Demokrati i skolan
Under denna föreläsning funderade vi på på vilket sätt barn kan påverka i skolan. Vi blev indelade i grupper klassvis och skulle själva komma på en frågeställning och svar på hur eleverna kan bestämma.
Frågan som vi fokuserade på var Stafettkarnevalen. Vem är med och bestämmer vilka som slipper med och kan eleverna själva vara med under denna process? Är det orättvist att inte alla får vara med? Ska man låta sådana som elitidrottar få ett "freepass" eller ska även de plockas bort ur laget ifall inte de orkar komma på träningarna?
Vi hade inom klassen väldigt delade åsikter och hade svårt att komma fram till något giltigt svar. En utväg var att bestämma med eleverna på förhand ifall de vill åka dit för att vinna eller ha roligt (det ena utesluter ju förstås inte det andra, men iaf). Det som vi enades om var iallafall att alla elever ska betraktas likvärdiga och på samma nivå. Stafettkarnevalen är trots detta en svår fråga som - enligt mig - verkligen berör ämnet Demokrati i skolan och antagligen även kommer att vara ett vilt omdiskuterat ämne i framtida arbetskarriär. Ämnet väckte även en stark diskussion mellan klasserna senare när vi sammanstrålade i bildkonstsalen.
Avstickare 1 - Lidl
Jag skrev kontrakt med mitt nya jobb på Lidl i Februari. Jag jobbar främst i kassa men gör även allt annat som behövs. Jag visste nog från förr att vid Lidl så är det mycket utlänningar som går och handlar, och att även det finns en hel del av dem som jobbar där. Det är ändå en helt annan sak att uppleva det själv, mitt i smeten.
Under ett arbetspass pratas det åtminstone 6 olika språk, för det mesta. Förutom finländare så är jag omgiven av turkar, spanjorer, kurder, irakier, afrikaner... och en 1 new zeeländare. plus en massa andra. Många av oss har helt olika kulturer och seder/moraler och det är religioner omblandat i en härlig sörja. Trots det fungerar det förvånansvärt bra och vi jobbar sida vid sida på ett ställe där alla är lika mycket värda och lika mycket synliga. Kvinnor som män, ljusa som mörka.
Orkesterrepetition (studiebesök)

Vi fick den otroliga turen att få vara med på Vasa stadsorkesters repetition av en konsert tillsammans med världsstjärnan Dmitry Sitkovetsky. När vi kom in i konsertsalen så höll musikerna på och koncentrerat övade sina olika stämmor på respektive instrument. Meddetsamma som Sitkovetsky kom in blev alla väldigt närvarande och medvetna om hans närvaro. Sitkovetsky styrde sin orkester med pondus, och även om jag aldrig riktigt har varit ett stort fan av klassisk musik så var jag väldigt imponerad. En mäktig man med väldigt duktiga musiker med sig.
Filmen Iris (filmanalys och verkstäder)

Detta var en verkstad som jag verkligen älskade! Jag älskar att få göra "efterarbete" via teater och drama, att få beskriva känslor med "stillbilder" och själva hitta på alternativa slut med mera. Jag fick verkligen mycket ut av denna verkstad, även om jag (pinsamt nog) inte hade sett filmen före. Jag tittade den i efterskott med min pojkvän och fick då ännu mera förståelse för själva filmen. Trots detta: super verkstadsarbete som jag gärna skulle själv använda mig av i min undervisning. Loving it!
Verkstäder, Publikarbete
Publikarbetet (Efterarbetet) för pjäsen "Kontrakt med Gud" tog plats på Österbottens museum. Jag tyckte att det var ett bra sätt att analysera pjäsen och gå tillbaka till höjdpunkterna och tillsammans fundera på de olika händelserna. Tyvärr så förstod jag aldrig riktigt kopplingen till konsten - eller jo på sätt och vis, den hade ju också med religion att göra - men det kändes ändå smått långsökt. Jag kan ha svårt att tänka mig att typ ÅK 5 - 6 eller högstadieelever skulle vara väldigt intresserade. Personligen tror jag att ett efterarbete på själva Wasa teater skulle ha varit bättre, eller så skulle man kunna omformulera målen med efterarbetet på muséet lite. Det blev lite... långrandigt.
Kontrakt med Gud (Studiebesök Wasateater)
"På en parkeringsplats utanför sjukhuset knäböjer Markus.
Gode Gud jag gör vad som helst - jag offrar vad som helst.
Offrar vadå? Kanske drömmen om ett annat liv. Utan svek, lögner, avund, lust och girighet. Bara Sandra överlever. Dottern Sandra som är 16 och nu svävar mellan liv och död inne på sjukhuset. Och Gud svarar. Det är ett mirakel. Men det kostar."

Kontrakt med Gud var en otroligt berörande och känslig föreställning som väckte många KK1:or till tårar. Även om de känslor mest var negativa under största delen av föreställningen så drogs man verkligen med och sörjde med de olika personligheterna. Känna igen sig i Sandras tonårsförälskelse och hoppas på att hon verkligen ska få vara lycklig. När Sandras pojkvän David inser vad har har gjort och ångerfullt ber om förlåtelse till Sandras mamma, som möter honom med iskall kyla. Föreställningen ger en så många frågor, men nästan inga svar. I slutet vem man inte ens om Sandra överlever eller inte. Kan hon gå på nytt eller är hon bara frisläppt från "livets bojor"? Pjäsen tvingar en att tänka efter.
Publikarbete och drama i skolan
Frågeställningar:
- Ska skolan ta del av konst och kulturutbud?
- Ska skolan samarbeta med kulturinstitutioner?
Iallafall om vi tittar i läroplanen så säger den att "praktiskt samarbete med sakkunniga på olika områden fördjupar studierna". Detta är antagligen sant. Dahl-Tallgren säger att "Barn och ungdomar kan spegla sig i teatern. Verkliga teateruttryck om t.ex. mobbning gör att barnen frå en verkligare bild av ämnet, de kan reflektera". Publikarbete kan bestå av:
- För- och efterarbete
- Workshop
- Kurs och studiematerial
- Lärarhandledning/fortbildning
- Skolombud
- Skräddarsydda besök på teatern (guidning/bekanta sig med teateryrken)
- Diskussionstillfällen/Föreläsningar
- Skräddarsydda paket enligt behov och önskemål
Publikarbete ökar åskådarens delaktighet och leder till en estetisk fostran. Det finns inga rätt eller fel sätt att se en föreställning. Publikarbete ger även möjlighet att
- Behandla teman som är svåra att ta upp i undervisningen
- Diskutera existentiella frågor
- Skapa rum för lustfyllt lärande
- Reflektera över sig själv och omvärlden.
(Nina Dahl-Tallgren, Wasateater)
Möte med det gränsöverskridande
Detta med olika religioner är något vi alltid kommer att möta på i skolorna. Det kommer att vara ett väldigt känsligt ämne, som vi som lärare måste vara försiktiga med att möta. Religion, eller begreppet tro vill jag kanske hellre använda, är någonting heligt för alla människor och alla tror på något. Vi har inte rätt att se ner på eller döma någon annans tro eller deras sätt att se på världen och livet.
Mötet i en ortodox kyrka är intressant. Det är delvis något som jag känner igen från min egen tro, men ändå finns det så mycket som skiljer oss åt. Vi hör ju till samma stadskyrka, men är ändå så olika. Så frågorna är, hur skall vi bemöta människor från andra religioner på ett bekvämt och lugnt sätt? Hur skall vi, som människor, kunna lära oss att anpassa oss efter andra, och ifall vi inte VILL anpassa oss, åtminstone gå dem till mötes? Det är nog något att fundera på.
Den finlandssvenska identiteten
Vad innebär vår finlandssvenska identitet? Är det att vi får betjäning på vårt eget språk, eller att vi har en egen flagga? Är det att våra barn har möjlighet att få undervisning och vård på sitt eget modersmål, eller snapssångerna, BUU-klubben, Radio X3M eller Modersmålets sång?

Herberts lyfte fram många aktuella frågeställningar under sin föreläsning som t.ex:
- Vem är typiskt finlandssvensk?
- Hur skulle DU presentera dig som finlandssvensk i olika delar av världen?
- Är finlandssvenskar lyckligare än finnar?
Vilka fördomar finns det mot oss som finlandssvenskar och vad är det som skiljer oss mot "Sannfinnarna"? Jag ser mig själv som en minoritet, men ändå som en "part of the big picture". Jag räknar mig som Finsk men även Finlandssvensk. För mig är finlandssvenskheten viktig, och något som jag kommer att föra över till mina egna barn, trots att min pojkvän själv är en "Sann Finne" (inte sannfinländare ;)

Utställning på Kuntsi (studiebesök)
Kuntsi är ett museum för modern konst i Vasa. Det första som imponerade på mig var "ankomsthallen" som vi välkomnades in i, en konstnär som hade återskapat en ankomsthall på en flygplats. Den var väldigt realistisk för att bara vara ett välplanerat rum. En annan konstnär som jag tyckte var spännande var konstnären med den förlorade identiten som senare hade fyllt väggarna i ett rum med käppar, ett mönster som föreställde hans hjärtrytm under en hel dag.

Det absolut vackraste under utställningen var trots allt denna:

Samtidskonst i skolan
"Fantasi är ett uttryck för att undersöka världen genom fantasi, kreativitet och estetik"
Modern konsthistoria tar sig i uttryck på flera olika sätt. Detta kan vara
- Mimetiskt (avbildande av verkligheten)
- Formativt (talang, olika formeir, komposition)
- Expressivt ("Jaget", medmänskligt, t.ex. "Skriet")
- Transformativt (Förändring hos en själv och omvärlden, konst som samtid)
Samtidskonstnärer vill ofta gärna ställa ut sina verk i det offentliga rummet. Inom samtidskonsten försöker vi lära oss att "think outside the box". När man ska lära sig något nytt hamnar man lätt i ett kristillstånd, något som kanske kan förbigås ifall vi låter oss vara mera fria i skapandet. Fantasin är ändå en stor del av skapandet, och fantasin kan både sätta gränser samt sätta oss fria.
"Den negativa sidan av fantasi är oro. Fantasi hjälper oss även att se sådant som ännu inte är"
Leo Vygotskij
Exempel på samtidskonst:

Pippilotti Rist

Olafur Eliasson
Interkulturell medvetenhet
Det som jag lärde mig mest från denhär förläsningen var att vi har alla olika synsätt, normer och moraler i olika kulturer. Man kan även fundera på vilket sätt våra kulturer är olika?
- Individualistiska <---> Kollektivistiska?
- Lågkontext <--> Högkontext?
- Monokrona <---> Polykrona?
Vad innebär då interkulturell medvetenhet? Jag ser det på så sätt att man är medveten om och förstår sig på att olika kulturer är olika. Inter = worldwide. Ett "Ja" är inte alltid ett "Ja", och så vidare. Jag tror även att ifall man är kulturellt medveten så har man även svårare med att ta till sig fördomar, och lättare att förstå människor med olika bakgrunder.
För undervisning (speciellt kanske i högstadiet) finns det en superbok skriven av Gillis Herlitz - "Vem är inte riktigt klok?" Denna är en kulturguide för ungdomar.
Emina Arnautovic
Min första tanke efter 15 minuter in i hennes föreläsning - Gud vilken stark kvinna! Det sätt som hon har hanterat allt sedan flytten från Bosnien... och se på henne idag, en framgångsrik kvinna i ett helt nytt land som hon idag kan se som sitt eget. Otroligt! Hennes sätt att föreläsa om sitt liv och visa upp sitt liv för oss som egentligen är helt omedvetna och har mest bara levd i vår egen lilla bubbla.. Jag är imponerad, kan inte annat säga.
Jag var nästan chockad efteråt över hur min egen inställning till invandrare hade förändrats. Det är ju så lätt att bara säga "jaajaa, de kommer hit och lever på våra socialbidrag, är för lata för att söka jobb, lära sig språket och ställer bara till med problem". I själva verket är det en minoritet av dem som beter sig på detta sätt. Vi måste även se skillnad på flyktingar, invandrare och "Jobbinvandrare". Många av de som kommer till oss VILL inte åka från sitt hemland till ett annat land där många är kritiska mot dem, talar ett HELT främmande språk och många gånger dömer dem väldigt snabbt. Många av dem sköter ändå sin integrering väldigt bra, och vi måste lära oss att stöda dem. Integreringen blir ju bara svårare ju mer dömande vi är. Drar alla sitt strå till stacken tror jag inte att kulturskillnaderna skulle vara lika stora.

Stark kvinna.
Första inlägget
Denna reselogg är till för att jag ska få skriva ner alla de händelser jag varit med om under min kulturresa, alla de människor som inspirerat mig, alla de upptäckter som sett och alla ögonöppnande stunder som skänkt mig lite mera kunskap.
Välkommen med!